Dessa hästar

Nu har jag kursat färdigt för i år! I helgen som gick var det finfin final på Seglinge gård utanför Uppsala. : D

Ibland kan jag tycka det är lite märkligt hur man liksom aldrig tröttnar på hästar. Får aldrig nog, längtar aldrig efter en paus, tanken är till viss del alltid där. Ibland funderar jag över hur det kommer sig att hästarna drabbar vissa av oss så hårt.

Ofta kan jag heller inte låta bli att fascineras av dressyren och hur hästarna använder sina kroppar. Det här har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag älskar hur frihetsdressyren har gett mig ett perspektiv till. Ofta upplever jag att hästarna kan ge oss mycket tydligare respons på de övningar vi gör just eftersom jag inte håller fast dem. Vilket gör att jag förstår mer vilka rörelser min häst tycker är svår, kanske inte vill göra alls eller utför med lätthet. Det här ger mig en förståelsen för min häst som är ovärderlig.

Och alltid, alltid förundras jag över hur mycket hästarna ger oss, hur långt de är redo att gå för oss och hur gränslöst snälla dessa fantastiska djur är. Det är som magi.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-