Favoritbok från förr

Under julledigheten passade jag på och läste riktigt många böcker bland annat den här, Tänk om jag hade en ponny! av K M Peyton. Den här boken var en av mina favoritböcker när jag var liten så det kändes härligt att få återuppleva den igen. Men ni vet hur det kan vara när man besöker platser från barndomen? Man känner så väl igen sig men perspektiven har liksom förändrats?

Som jag kommer ihåg det var det en jättemysig bok om en tjej som fick en egen ponny och hur hon rider in honom och är med i sin första hopptävling. Men nu när jag läser den igen kan jag verkligen undra vad jag tyckte var så mysigt? Tjejen köper en ohanterad unghäst och släpper ut på sin bakgård med halvtaskiga staket. Där får ponnyn sedan gå själv och gnägga efter sällskap. Tjejen, som är ungefär 14 år och har nästan obefintliga erfarenheter av hästar, tvingas jobba extra men har ändå knappt råd med hö till sin ponny eller för den delen hovvård. Som ni förstår finns det många frågetecken kring det här med hästvälfärd i den här boken.

Jag gick i flera dagar och kände mig ganska upprörd över hur ponnyn i boken behandlades. Får man ens skriva så här?? Och kunde jag inte läsa ordentligt när jag var liten? Eller varför hade jag inte förstått hur illa ställt det var för den här ponnyn? Men nu när min första frustration lagt sig kan jag nog ändå ana mig fram till varför jag tyckte så jättemycket om just den här boken.

För även om tjejen får slita som en slav för att överhuvudtaget hålla ponnyn vid liv och hon mest går runt och oroar sig hela boken, så tror jag att jag kunde känna igen mig i den där desperata längtan efter att få vara med hästar. Det där behovet som är så omättligt att man är beredd att offra allt, bara för att få en egen ponny. Jag tror det var den känslan som fanns i mig redan som ung och som jag kände igen så väl.

Så vid min läsning av boken idag kan jag förstå den längtan som fanns i mig redan då och hur otroligt stark den längtan var. Men i boken kan jag också se hur förverkligandet av den drömmen till stor del sker på ponnyns bekostnad, vilket såklart inte är okej alls.

Jag vet inte om den här typen av hästböcker ens ges ut längre, men jag uppskattade ändå de reflektioner läsningen av boken gav mig idag. Och boken kommer få stå kvar i min bokhylla som en kär påminnelse om den jag var och den jag har blivit.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-